jespercroon

till?

Min inställning till det hela var att inte fastna, att inte låta känslorna styra över tankarna.
Det var nog vad vi båda var överrens om...

Man kan ju inte styra sina känslor och vad hände? Jo jag blev kär, och som tur är blev mina känslor besvarade.

Hon är verkligen den där, den som håller en uppe när man känner sig nere, som kommer med rätt ord vid precis rätt tillfälle, med sina ömma kyssar och ett stort hjärta.
Jag kan säga ärligt att jag vid varje start av ett förhållande har sagt att denna är speciell, underbar, vacker osv, men denna gången är nog den enda som jag kan vara 100% säker på det, och verkligen känna det där lilla extra.
Hon är min själsfrände....vilket jag aldrig trott på tills jag mötte henne. När hon ler, blir jag knäsvag, när hon tittar på mig slår hjärtat i 1000, jag blir nervös....inte för att jag är en nervös person, men för att hon är gudomligt vacker. Även om hon har feber, är svullen om sin söta näsa, snorar och hostar, även då är hon helt jävla underbart vacker.

Man undrar ju lite om man har varit kär förr när man känner det såhär nu.

Alla meningar som sägs kan vi relatera till, även dem som inte sägs.
Jag kan titta in i hennes stora bruna helt underbara ögon och bara veta vad hon känner, vad hon tänker.
Hon kan titta på mig, och inte en enda lögn inom mig kan hållas.

Men jag försöker, vad jag försöker att kämpa emot mig själv, emot mina tidigare upplevelser och erfarenheter.
Att släppa rädslan att bli ensam igen, att stå där med hjärtat i tusen bitar, och sakta börja samla ihop det igen.
Det är inte värt det, förlorar jag mig själv, förlorar jag henne.

Jag är över huvudet kär i denna tjejen....nej kvinnan, denna vackra och underbara kvinna.
Jag vill inte förlora henne.
Jag vill inte förlora dig.




Det är bara du och jag vet det nu.