Även i motgångar...
måste man vara stark.
Men hur stark?
Ska man verkligen behöva gå emot dem som en gång stod dig närmast?
Av eget kött och blod?....
Så många frågor utan svar.
Jag kräver dem, jag behöver dem.
Men i skrivande stund inser jag, motvilligt dock, att dem som en gång försökte "hjälpa" mig är dem som försöker att få mig att misslyckas.
Jag behöver inte er.
En känsla, en dröm är det som driver mig.
En psykisk påfrestning, vetandes att ni bara väntar på att jag ska misslyckas.
Är det verkligen det ni vill?
Jag är den som kommer att lyckas, den som alla en dag ser upp till.
Min skapta familj, mina vänner kommer aldrig att se sig tillbaka och undra vad fan det var som gick fel.
Drömmen om den framtiden där jag är lycklig och ingen kan dra ner mig.
Drömmen där jag är den som ser ner på er och vet hur miserabelt ni har det medan jag, lyckliga jag har allt jag behöver och verkligen kan njuta.
Det är långt dit, men en dag är jag där och då vet jag att jag är den jag har strävat efter.
Men nu är det tid.....
Jag ger upp för dagen och låter det ligga.
Jag gav upp mig och skapade en ny.
Jag är jag idag och imorgon.
Jag......
Men hur stark?
Ska man verkligen behöva gå emot dem som en gång stod dig närmast?
Av eget kött och blod?....
Så många frågor utan svar.
Jag kräver dem, jag behöver dem.
Men i skrivande stund inser jag, motvilligt dock, att dem som en gång försökte "hjälpa" mig är dem som försöker att få mig att misslyckas.
Jag behöver inte er.
En känsla, en dröm är det som driver mig.
En psykisk påfrestning, vetandes att ni bara väntar på att jag ska misslyckas.
Är det verkligen det ni vill?
Jag är den som kommer att lyckas, den som alla en dag ser upp till.
Min skapta familj, mina vänner kommer aldrig att se sig tillbaka och undra vad fan det var som gick fel.
Drömmen om den framtiden där jag är lycklig och ingen kan dra ner mig.
Drömmen där jag är den som ser ner på er och vet hur miserabelt ni har det medan jag, lyckliga jag har allt jag behöver och verkligen kan njuta.
Det är långt dit, men en dag är jag där och då vet jag att jag är den jag har strävat efter.
Men nu är det tid.....
Jag ger upp för dagen och låter det ligga.
Jag gav upp mig och skapade en ny.
Jag är jag idag och imorgon.
Jag......
Är det bara jag...
eller blir man lite filosofisk när man är övertrött och förkyld?
Livet fick sig en trög start i början på detta året, och trots att det inte riktigt gått som planerat så känner jag inte för att ge upp.
Inte ge upp livet men ge upp drivet till att försöka mig på att starta ett eget liv.
Nu i denna skrivande stund, satt jag och digga musiken, fick mig en titt och såg att det var Sarek-.-
Men i alla fall tillbaks till det andra.
Försöker minnas sist jag var så driven till att göra något och det var nog när man var liten och VERKLIGEN ville ha den nya leksaken, och tjata isönder mina föräldrar till det.
Men där kom mycket inspiration, tro det eller ej, ifrån en väldigt underbar person som dök upp precis när man behövde henne.
Det är väl allt jag behöver säga om henne med tanke på att varje gång jag skriver, så är det henne det handlar om....
Jävla lyckost hon är då-.-
Men vi fortsätter sökandet och hoppas på det bästa.
"Det var en gång....och det slutade lyckligt i alla sina dagar"
Hur gick detta....
till?
Min inställning till det hela var att inte fastna, att inte låta känslorna styra över tankarna.
Det var nog vad vi båda var överrens om...
Man kan ju inte styra sina känslor och vad hände? Jo jag blev kär, och som tur är blev mina känslor besvarade.
Hon är verkligen den där, den som håller en uppe när man känner sig nere, som kommer med rätt ord vid precis rätt tillfälle, med sina ömma kyssar och ett stort hjärta.
Jag kan säga ärligt att jag vid varje start av ett förhållande har sagt att denna är speciell, underbar, vacker osv, men denna gången är nog den enda som jag kan vara 100% säker på det, och verkligen känna det där lilla extra.
Hon är min själsfrände....vilket jag aldrig trott på tills jag mötte henne. När hon ler, blir jag knäsvag, när hon tittar på mig slår hjärtat i 1000, jag blir nervös....inte för att jag är en nervös person, men för att hon är gudomligt vacker. Även om hon har feber, är svullen om sin söta näsa, snorar och hostar, även då är hon helt jävla underbart vacker.
Man undrar ju lite om man har varit kär förr när man känner det såhär nu.
Alla meningar som sägs kan vi relatera till, även dem som inte sägs.
Jag kan titta in i hennes stora bruna helt underbara ögon och bara veta vad hon känner, vad hon tänker.
Hon kan titta på mig, och inte en enda lögn inom mig kan hållas.
Men jag försöker, vad jag försöker att kämpa emot mig själv, emot mina tidigare upplevelser och erfarenheter.
Att släppa rädslan att bli ensam igen, att stå där med hjärtat i tusen bitar, och sakta börja samla ihop det igen.
Det är inte värt det, förlorar jag mig själv, förlorar jag henne.
Jag är över huvudet kär i denna tjejen....nej kvinnan, denna vackra och underbara kvinna.
Jag vill inte förlora henne.
Jag vill inte förlora dig.
Det är bara du och jag vet det nu.
Min inställning till det hela var att inte fastna, att inte låta känslorna styra över tankarna.
Det var nog vad vi båda var överrens om...
Man kan ju inte styra sina känslor och vad hände? Jo jag blev kär, och som tur är blev mina känslor besvarade.
Hon är verkligen den där, den som håller en uppe när man känner sig nere, som kommer med rätt ord vid precis rätt tillfälle, med sina ömma kyssar och ett stort hjärta.
Jag kan säga ärligt att jag vid varje start av ett förhållande har sagt att denna är speciell, underbar, vacker osv, men denna gången är nog den enda som jag kan vara 100% säker på det, och verkligen känna det där lilla extra.
Hon är min själsfrände....vilket jag aldrig trott på tills jag mötte henne. När hon ler, blir jag knäsvag, när hon tittar på mig slår hjärtat i 1000, jag blir nervös....inte för att jag är en nervös person, men för att hon är gudomligt vacker. Även om hon har feber, är svullen om sin söta näsa, snorar och hostar, även då är hon helt jävla underbart vacker.
Man undrar ju lite om man har varit kär förr när man känner det såhär nu.
Alla meningar som sägs kan vi relatera till, även dem som inte sägs.
Jag kan titta in i hennes stora bruna helt underbara ögon och bara veta vad hon känner, vad hon tänker.
Hon kan titta på mig, och inte en enda lögn inom mig kan hållas.
Men jag försöker, vad jag försöker att kämpa emot mig själv, emot mina tidigare upplevelser och erfarenheter.
Att släppa rädslan att bli ensam igen, att stå där med hjärtat i tusen bitar, och sakta börja samla ihop det igen.
Det är inte värt det, förlorar jag mig själv, förlorar jag henne.
Jag är över huvudet kär i denna tjejen....nej kvinnan, denna vackra och underbara kvinna.
Jag vill inte förlora henne.
Jag vill inte förlora dig.
Det är bara du och jag vet det nu.
