Tänker...
Hur kan man komma så långt i livet där du vidgar dina vyer men att ett litet snedsteg kan få dig att endast se rakt fram igen?
Mina funderar cirkulerar runt olika frågor som "vad är meningen med livet?", "skulle jag göra så?", "Hmm vilka konsekvenser får det?" osv osv men det kommer bara till ett och samma ämne, nämligen "Kärlek".
Varje gång det händer något försöker du ta lärdom av det, oavsett negativ eller positiv händelse.
När det väl tar slut så får du en helt annan inblick av vad du en gång gjorde fel och som du aldrig ska göra om.
Men när hjärtat är inriktad på en person så, på något sätt, gör du om samma misstag fast denna gången kanske lite mer eller lite mindre, hur ska jag uttrycka det....dumt?
Samma sak gäller vänner.
Just nu sitter jag i den sitsen där jag föll för en av mina bästa vänner.
Tyvärr är det så livet går, men man kan inte rå för sina känslor eller hur?
Vi gick igenom näst intill ett dåligt förhållande, bråk, svartsjuka(iaf från min sida), med andra ord allt det sämsta i ett förhållande, fast det var klart för oss båda bara var vänner!
Men även vänskap behöver en grund men vart kan man bygga en grund därifrån när man knappt kan vara vänner?
Vänner är nog ett annat ord för "folk du kan namnet på".
Det är därför du med tiden sorterar ut dina riktiga vänner.
När man är 16 år, äldre eller yngre, spelar ingen roll egentligen men har man tur i oturen börjar det bra med en hel hög med vänner.
Ju äldre du blir desto fler sorterar du ut.
Man snackar bakom ryggen, tar varandras flickvänner, blir ovänner etc, men sen har du kvar dem vännerna som finns där.Som ställer upp i både vått och torrt även om ni inte har haft en konversation på flera år.
Jag har mina vänner av den sorten.Och kanske av andra också?
Men iallafall denna tjejen jag föll för, faktiskt en av dem bästa jag känner när det gäller tjejer.
Stora bruna ögon, leende som automatiskt får dig att le även om du är på ett jävla humör, med humor som någon gång sämre än mitt samt ett minne värre en en guldfisk men först av allt, en underbar vän.
Tyvärr för bra för att vara sann så jag föll för denna person.
Allt börja skitbra tills vi en dag helt enkelt fick varsitt separat spår att följa.
Alla funderingar kring detta var bara att vi kanske en dag möts igen för jag tror jag har förlorat en av dem bästa saker som hänt i mitt liv.
Jag ville inte göra detta jag gjorde men jag ha kommit alldeles för långt in i detta för att kunna hantera det så lätt som du verkar kunna.
Jag har gjort detta förr men på något konstigt sätt så verkar det inte vara lika svårt då som det är nu, men var nog annorlunda förr.
Jag hoppas du en dag förlåter mig för det svin jag var tvungen att vara men jag tror detta är bra för dig att slippa dem problemen du inte ens ville ha från början...
Och om du läser detta tillslut så ska du verkligen veta att jag sliter itu mig just nu när detta skrivs.
Ankaret i detta var ju en annan person som ställde upp trots att vi bara kännt varandra ett tag men som ändå kunde vara opartisk.
Så tack gumman:)
Jag hoppas denna historian slutar bra för jag har bara skrivt när allt verkar gå åt skogen.
"Sorry I couldnt be what you needed at this point"
Mina funderar cirkulerar runt olika frågor som "vad är meningen med livet?", "skulle jag göra så?", "Hmm vilka konsekvenser får det?" osv osv men det kommer bara till ett och samma ämne, nämligen "Kärlek".
Varje gång det händer något försöker du ta lärdom av det, oavsett negativ eller positiv händelse.
När det väl tar slut så får du en helt annan inblick av vad du en gång gjorde fel och som du aldrig ska göra om.
Men när hjärtat är inriktad på en person så, på något sätt, gör du om samma misstag fast denna gången kanske lite mer eller lite mindre, hur ska jag uttrycka det....dumt?
Samma sak gäller vänner.
Just nu sitter jag i den sitsen där jag föll för en av mina bästa vänner.
Tyvärr är det så livet går, men man kan inte rå för sina känslor eller hur?
Vi gick igenom näst intill ett dåligt förhållande, bråk, svartsjuka(iaf från min sida), med andra ord allt det sämsta i ett förhållande, fast det var klart för oss båda bara var vänner!
Men även vänskap behöver en grund men vart kan man bygga en grund därifrån när man knappt kan vara vänner?
Vänner är nog ett annat ord för "folk du kan namnet på".
Det är därför du med tiden sorterar ut dina riktiga vänner.
När man är 16 år, äldre eller yngre, spelar ingen roll egentligen men har man tur i oturen börjar det bra med en hel hög med vänner.
Ju äldre du blir desto fler sorterar du ut.
Man snackar bakom ryggen, tar varandras flickvänner, blir ovänner etc, men sen har du kvar dem vännerna som finns där.Som ställer upp i både vått och torrt även om ni inte har haft en konversation på flera år.
Jag har mina vänner av den sorten.Och kanske av andra också?
Men iallafall denna tjejen jag föll för, faktiskt en av dem bästa jag känner när det gäller tjejer.
Stora bruna ögon, leende som automatiskt får dig att le även om du är på ett jävla humör, med humor som någon gång sämre än mitt samt ett minne värre en en guldfisk men först av allt, en underbar vän.
Tyvärr för bra för att vara sann så jag föll för denna person.
Allt börja skitbra tills vi en dag helt enkelt fick varsitt separat spår att följa.
Alla funderingar kring detta var bara att vi kanske en dag möts igen för jag tror jag har förlorat en av dem bästa saker som hänt i mitt liv.
Jag ville inte göra detta jag gjorde men jag ha kommit alldeles för långt in i detta för att kunna hantera det så lätt som du verkar kunna.
Jag har gjort detta förr men på något konstigt sätt så verkar det inte vara lika svårt då som det är nu, men var nog annorlunda förr.
Jag hoppas du en dag förlåter mig för det svin jag var tvungen att vara men jag tror detta är bra för dig att slippa dem problemen du inte ens ville ha från början...
Och om du läser detta tillslut så ska du verkligen veta att jag sliter itu mig just nu när detta skrivs.
Ankaret i detta var ju en annan person som ställde upp trots att vi bara kännt varandra ett tag men som ändå kunde vara opartisk.
Så tack gumman:)
Jag hoppas denna historian slutar bra för jag har bara skrivt när allt verkar gå åt skogen.
"Sorry I couldnt be what you needed at this point"
Kommentarer
Trackback
