jespercroon

måste man vara stark.
Men hur stark?
Ska man verkligen behöva gå emot dem som en gång stod dig närmast?
Av eget kött och blod?....

Så många frågor utan svar.
Jag kräver dem, jag behöver dem.

Men i skrivande stund inser jag, motvilligt dock, att dem som en gång försökte "hjälpa" mig är dem som försöker att få mig att misslyckas.
Jag behöver inte er.
En känsla, en dröm är det som driver mig.
En psykisk påfrestning, vetandes att ni bara väntar på att jag ska misslyckas.
Är det verkligen det ni vill?

Jag är den som kommer att lyckas, den som alla en dag ser upp till.
Min skapta familj, mina vänner kommer aldrig att se sig tillbaka och undra vad fan det var som gick fel.
Drömmen om den framtiden där jag är lycklig och ingen kan dra ner mig.
Drömmen där jag är den som ser ner på er och vet hur miserabelt ni har det medan jag, lyckliga jag har allt jag behöver och verkligen kan njuta.
Det är långt dit, men en dag är jag där och då vet jag att jag är den jag har strävat efter.

Men nu är det tid.....
Jag ger upp för dagen och låter det ligga.
Jag gav upp mig och skapade en ny.
Jag är jag idag och imorgon.
Jag......